De nalkande riksdagsvalen och opinionsundersökningarna gällande inställningen till invandring har fått de flesta partier att oroa sig. Politiker från både höger och vänster tävlar om att kräva en kritisk debatt kring invandringsfrågan. Samma politiker som tidigare lovsjöng både invandare och invandring och bortförklarade alla mistankar om problem.
Kännetecknande för detta nykritiska vaknande är att kritiken riktas endast mot integreringsåtgärderna och speciellt mot det att inte tillräckligt pengar har använts. Problemen med invaderingen, som inte längre totalförnekas, ses enbart som utmaningar, vilkas nog klaras, bara det finns tillräckligt med skattebetalarnas pengar att använda.
Själva invandringen, speciellt den så kallade humanitära invandringen från den tredje världen ses som en oemotståndlig kraft som vi bara måste acceptera.
Vi vill ifrågasätta detta. Undertecknarna av detta manifest ställer upp som riksdagsvalskandidater för Sannfinländarna i valet 2011. Vi tror inte att problemen med invandringen och mångkulturen går att lösa med pengar. Om så vore fallet, varför skulle man inte ha gjort det då? Makten om hur använda pengarna ligger hos de nuvarande makthavarna, de samma som ropar efter mera pengar. Om problemen gick att lösa så varför har inget västeuropeiskt land löst dem? Hur skall Finland lyckas i det som alla andra har misslyckats med?
Vi inser dock att problemen som uppstår av mångkulturen går att lindra eller åtminstone dölja med massiva satsningar. Dylika åtgärder leder vanligen till att minoriteter gynnas orättvist på majoritetens bekostnad. Som ett exempel kan nämnas att Helsingfors stad bekostar lyxlägenheter åt arbetslösa invandrare för att undvika det att alla invandrare skulle samlas i samma förorter. Även om problemet med invandrarghetton är ett verkligt problem kan inte lösningen var det här.
En dålig invandring är inte en naturkraft. Det är ett politiskt val.
Ta avstånd från mångkulturen
Finland bör ta avstånd från den nya statsreligionen – främlingsdyrkandet. Något som våra politiker har kopierat främst från Sverige och från andra västeuropeiska länder.
Enligt vår mening skall myndigheterna trygga envars rätt till att upprätthålla sin egen kultur, sitt språk, sin identitet och sin religion. Uppbyggandet och upprätthållandet av olika minoritetsidentiteter eller tillfredställandet av specifika invandrar relaterade kulturella eller religiösa särbehov skall inte bekostas av de finska skattebetalarna.
Då vi tar avstånd från mångkulturen tar vi avstånd från kränkandet av den enskilde invandraren som en del av det hycklerimässiga respekterandet gruppens rättigheter. Den ritualmässiga stympningen av barns könsorgan, såväl flickors som pojkars, skall kriminaliseras med tillräckliga stränga straffpåföljder. Samhället skall aktivt förhindra det att invandrarkvinnor isoleras i hemmen och blir således utanför t.ex. språkundervisning. Arrangerade och tvångsäktenskap samt de facto mångäktenskap skall motverkas. Religionsfrihet och rätten att avstå sin religion hör även åt individer tillhörande minoritetsgrupper.
Skattemedel skall inte användas till undervisning av de nya minoritetsspråken i våra grundskolor. Tvärtom, landets språk skall läras. Undervisningen skall ha tydligt mål. Understöd skall endast betalas ut om målen i språkstudierna nås.
Ett avståndstagande från mångkulturen innebär även att invandrargrupperna anpassar sig till myndighetsförfarandet och inte tvärtom. T.ex. skall inte hälsovårdens eller polisens knappa resurser användas för diverse kurser i djupare förståelse för den multietniska vardagen.
Finland skall vara ett jämlikt samhälle, där alla har samma möjligheter, inte ett samhälle där alla når samma slutresultat. Jämlikhet är inte det att alla kommer samtidigt i mål, utan det att alla startat samtidigt. All etniskkvotering och så kallad positiv diskriminering skall förbjudas i rekryteringen till offentliga tjänster. Olika minoritetsgrupper skall inte ha några kultur/religion baserade specialrättigheter i arbetet, t.ex. så som nu att muslimska läkare och vårdare kan vägra sköta patienter av motsatt kön.
Asylsökande
En ytterst liten del till Finland kommande asylsökande beviljas asyl. Detta därför att de är en så liten del av de asylsökande som uppfyller kraven i de internationella avtalen. Det är de här få individer som Finland har en skyldighet, ett avtal, att bevilja asyl, inte majoriteten av den som anländer. Största delen av de asylsökande har som motiv ekonomiska orsaker eller allmänna förhållandena i sitt hemland. T.ex. endast en bråkdel av de somaliska asylsökande beviljas asyl, men uppehållstillstånd på basen av sk. alternativt skyddsbehövande status beviljas antingen direkt eller efter besvär åt de flesta.
Den sociala invandringen kostar Finland enormt, skapar ghetton och förorsakar spänningar i samhället samt slösar med myndigheternas resurser. Det är därför som den sociala invandringen bör minskas, främst genom att göra Finland till ett mindre attraktivt mål för den sociala invandraren. Som riksdagsledamöter kommer vi att medverka för att bl.a. följande åtgärder vidtas:
Finland tar i bruk snabbavvisning. En obefogad asylansökan (t.ex. från en EU-medborgare) behandlas och förkastas inom 24 timmar och avvisning verkställs omedelbart. Regeringens åtgärder vad beträffar asylansökningarna gjorda av t.ex. Rumäniens medborgare är rent kosmetiska.
Finland slutar att betala utkomststöd i pengar åt asylsökande bosatta i mottagningscentrum. De reduceringar som den nuvarande regeringen gjort är även de rent kosmetiska, Finland betalar fortfarande ett av största stöden inom EU. Endast kost och logi samt nödvändig hälsovård och kläder skall betalas, inre annat.
Eftersom alla nekande asylbeslut överklagas skall överklagningsprosessen förenklas och förkortas. De kontakter som har uppstått under asyl- eller överklagningsprosessen kan inte utgöra grund för beviljandet av uppehållstillstånd eller preskribering av avslag
Alla sk. Dublin-fall skall återlämnas till det EU-land dit personen ifråga först anlände. På EU-nivå skall man sträva till att uppnå det att kostnaderna för avisningen skall det land dit den asylsökande först anlände stå för. Detta skulle motivera även Grekland, Italien och Spanien att effektivera gränsövervakningen och att överge sin roll som transitländer.
Kvotflyktingar
Enligt vår mening är systemet med kvotflyktingar inte så problematisk som s.k. spontana flyktingar. för den ger Finland en möjlighet att behärska invandrandet. Det är dock värt att minnas att det är endast ett fåtal länder som tillämpar en flyktingkvot och att inget avtal förbinder Finland att göra det.
Antalet kvotflyktingar skall anpassas till den rådande ekonomiska konjunkturen. Då den offentliga servicen skärs ner skall även antalet kvotflyktingar skäras ner. Som kvotflyktingar skall sådana grupper prioriteras som man kan anta att kommer att assimileras i det finska samhället.
Ett stopp för ghettobildningen
Ghettobildning i Finland följer samma spår som i övriga Europa. De s.k. humanitära invandrarna flyttar efter beviljat uppehållstillstånd förorterna. Minoritets enklaver uppstår. Människorna i dessa enklaver saknar kontakter med det kringliggande samhället och har således ingen motivation eller förutsättningar att lära sig finska. De ständiga upploppen i Europas invandrarförorter visar vart även vi är på väg.
Det finns ingen rationell orsak till att arbetslösa invandrare skall med skattepengar bo i städer, där boendekostnaderna är som högst. Gynnandet av invandrare i de kommunala bostadsköerna är diskriminering och de bostäder som tilldelas invandrare är bort från de låginkomsttagare som pga. arbete skulle behöva bostad men har inte råd till det.
Enligt vår mening skall kommuner inte bevilja plats i bostadskön åt sådan invandrare som inte kan försörja sig. Den s.k. humanitära invandraren skall få sin bostad där det är mest förmånligt. Han kan flytta då han kan själv stå för det.
Ny syn på integreringen
Förespråkare för den okontrollerade invandringen påminner ofta att Finland lyckades integrera nästan en halvmiljon karelare efter vinterkriget och att USA är ett bra exempel på ett fungerande mångkulturellt samhälle.
Vi har ingenting emot det att Finland övergår från det nuvarande passiverande integreringsförfarande som grundar sig på inkomstöverföringar utan motprestation till ett förfarande som påminner om det som tillämpas i USA eller det som tillämpades då karelarna bosattes.
Enligt modell från USA skall en tidsgräns för hur länge utkomststöd kan betalas åt invandraren skall utsättas, t.ex. ett år. Man borde även överväga att ersättandet av utkomststöd med statsborgat lån. Ett lån som invandraren sedan återbetalar, så som karelarna gjorde i tiderna.
Finska skattebetalarna betalar för tolktjänster åt personer som levat i landet i åratal. Det oändliga tillmötesgåendet motiverar inte invandraren att lära sig landets språk. Vi anser att staten bör bevilja tolktjänster högst under tre första åren och detta begränsas till de situationer som är nödvändiga för integreringen. Efter detta står den för tolkningen och dess kostnader som behöver tolkning.
Bukt på återförening av familjer
Processen för återförening av familjer har blivit den mest utnyttjade sättet att socialtimmigrera. Prosessien missbrukas och kräver därför betydande förändringar.
Enligt lag skall den som söker återförening av familj kunna försörja sig. Detta gäller dock inte dem som fått uppehållstillstånd på basen av humanitära skäl. Det är därför alla somalier, irakier och afghaner som beviljats uppehållstillstånd i Finland har rätt till familjeåterförening även om lever enbart på understöd.
Vi anser att kravet att kunna försörja sig själv och även för de familjemedlemmar som flyttar till Finland skall gälla alla invandrare, med undantag för de som klassificeras som flyktingar i enlighet med internationella avtal. Lik dansk modell kunde man förutsätta att personen som yrkar återförening av familj inte har emottagit utkomststöd de två senaste åren.
Då förutsättningarna för uppehållstillståndet upphör
Invandrare som begår grova eller upprepade brott skall deporteras oberoende hurudana omständigheter som råder i ursprungslandet. Genom att visa nonchalans mot Finlands lagar och finländare har invandraren frivilligt överget de rättigheter och förmåner som Finland bjudit.
Då en person som beviljats uppehållstillstånd på basen av humanitära skäl besöker sitt ursprungsland för att t.ex. semestra eller kriga eller om han skickar dit sina barn för ”att ta en del av lokala kulturen” är han inte i behov av skydd och hans uppehållstillstånd bör återkallas.
Enligt vår mening skall uppehållstillståndet återkallas om det i ett senare skede kommer fram att det har beviljats på basen av felaktiga personuppgifter, felaktiga uppgifter gällande ursprungsland eller andra omständigheter. I motsats till nuläget skall ljugandet till myndigheter ha påföljder.
Vi är även av den åsikten att uppehållstillståndet skall återkallas om personen sysslar med att organisera olaglig invandring till Finland eller det övriga EU-området eller om han har skickat medel till terroristorganisationer eller övriga parter i väpnade konflikter.
Medborgarskapet en belöning
Enligt oss skall medborgarskapet vara en belöning för en lyckad integrering i samhället. Det skall inte vara ett förskott med vars hjälp man försöker muta invandraren att försöka integrera sig. Det att personen enbart tillbringat sin tid Finland kan inte utgöra grunden för ett finskt medborgarskap, inte ens för den humanitära invandraren. Speciellt skall inte språkkraven lättas på, så som håller på att ske med den nya medborgarskapslagen.
Vi anser att Finland borde ta i bruk ett villkorat medborgarskap. Ett medborgarskap som kunde beviljas efter fem års vistelse förutsatt att de övriga kraven uppfylls (språkkunskaper, försörjer i stort sätt sig själv, ingen nämnvärd brottshistoria). Ett villkorat medborgarskap ger fulla rättigheter men kan återkallas om villkoren för medborgarskap inte längre uppfylls. Villkorsperioden kunde vara t.ex. i tio år.
Kostnaderna för invandringen bör kartläggas
Ministern för invandringsfrågor i den nuvarande regeringen har vägrat att låta göra en utredning över kostnaderna för invandringen. Vi anser att då invandringsproblemet har slutat förvärras bl.a. genom en skärpning av lagstiftningen är det dags att ta en titt bakåt. Vi föreslår att en oberoende ”sanningskommission” utsätts för klargöra vad den humanitära invandringen har kostat det finska folket under de senaste 20 åren.
Ett av uppgifterna för ”sanningskommissionen” kommer att vara att utreda agerandet av de tjänstemän och politiker som har svarat för immigrationsärenden under samma tidsperiod. Eventuella olagligheter skall utsättas för rättslig prövning.
Utvecklingsbiståndet i sin nuvarande form bör slopas
Vår mening är att den Finska staten inte skall fungera som en global etisk aktör. Den finska staten är i första hand ansvarig för sina delägare – de skattebetalande medborgarna. Den finska statens viktigaste uppgift är att trygga förutsättningarna för den finska välfärden.
Finland överför nästan tusen miljoner euro finska skattebetalarnas pengar till u-länder. Till denna summa bör även adderas den u-hjälp som ingår i EU- och FN-medlemsavgifterna. Överföringar av dylika belopp är inte en del av kärnfunktioner som staten är till för. Speciellt i dessa tider då samma stat måste låna till sig månatligen tusen miljoner euro nya lån och då facit har visat att utvecklingsbiståndet inte leder till någon utveckling i mottagarländerna.
Vi anser att utvecklingsbiståndet i sin nuvarande form bör slopas.
I stället för budjetfinansiering föreslår vi en frivillig utvecklingsbiståndsavgift. I samband med skattedeklarationen kan var och en kryssa för en lämplig summa att användas för utvecklingsbistånd. På så sätt skulle den som känner för kunna ge sitt stöd för utvecklingsländer men förbättrandet av världen skulle ske med egna pengar och inte med någon annans.
Hur utvecklingsbiståndet används skall beslutas av staten inte av de s.k. medborgarorganisationerna. Det skall även ställas krav på att mottagaren av bistånd. Ingen form ar kulturrelativism vad gäller mottagare av bistånd skall finnas. Det största problemet för utvecklingsländerna och hela världen är befolkningsexplosionen, som i sin tur har att göra med kvinnornas underkuvade ställning och utbildning. Det utbetalade biståndet skall bindas förutom vid främjandet av demokrati även vid effektiv födelsekontroll och förbättrandet av kvinnornas ställning, framförallt medelst utbildning och familjelagstiftning.
Inte emot invandring utan för en bättre invandring
Vi accepterar inte en indelning i förespråkare av en liberal och en icke-liberal invandringspolitik. Politiken skall vara icke-liberal vid en sådan invandring som skadar det finska samhället. Finland har varken råd eller skyldighet att agera som socialbyrå för hela världen.
Däremot anser vi att Finland skall vara öppen för en sådan invandring som har neutrala eller positiva verkningar. Det vill säga, en invandrare som försörjer sig och sin familj och integrerar sig är alltid välkommen.
Vanliga invandrare uppskattar samma saker som vanliga finländare: måttliga skatter, en bra skola, lugn och trygghet. En dålig invandring tär på allt detta. Ju mera vi värnar om de sociala invandrarna desto mindre kan vi konkurrera om de goda och kunniga invandrarna.